Sitter tyst i mörkret, lyssnar på ambivalenta ljud
Med min hand, en lätt beröring, känns nästan som verklighet mot min hud
Begrundar det som kändes hemtrevligt, det liv som var familjärt
En vardag med dig, en vardag med mig - det enda jag begärt
Livet var lätt då, kändes rätt då, det var bara vi två
Någonting som någonsin betytt nåt, tänk om det alltid vore så
6.22.2009
Ett bidrag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar